jag tänkte berätta hur jag kom i kontakt med Krishnas nåd, och funderingar jag hade samt funderingar angående allt då det begav sig.
låt allt börja.
Sedan mina barnsben har jag bett till Gud och fortsatte alltid med det, tids nog blev det dags för konfirmation och jag var exemplarisk men kände inte mig hemma, men jag avvek från Den kristna traditionens väg. I några år så svävade jag utan någon religiös tillhörighet, fortsatte att be och sådär.
Ingen av mina föräldrar eller övriga i släkten är kristna,muslimer,judar,hinduer,jainister,buddister. Så det var ingenting på hemmaplan som inspirerade mig till mitt val som kom att följa.
Jag var 22 och sökte efter ett hem för min tro, jag var vegan och hade varit straight edge men droppat. En gammal kompis frågade mig vid ett tillfälle om jag ville att bandet Set My Path kunde bo hemma hos mig i mion stora 1:a över en natt, då de skulle lira på Roxy.
Jag gillade Set My Path oerhört och hade sedan tidigare spelning med dem låtit trycka upp en t-shirt med deras namn på(pinsamt då man visade den för dem).
Jag hookade upp med SMP och åkte med dem till Roxy för att kolla upp allt, sedan såg jag gitarristen sitta uppe bland sätena, han såg lite farlig ut (eftersom att han var rakad och var från Suomi Finland), vi började prata och kom av någon anledning in på ämnet religion och jag berättade min livshistoria och han berättade att han var troende och förklarade kort angående sitt val och jag blev helt paff och ställd.
Min reaktion var nog WOW häftigt med "HINDUISM" jag hade sedan tidigare haft ett intresse för olika mytologier och gudar till höger och vänster. Killen hette Marko men hans andliga namn det var Mathuranatha och detta fick jag lära mig allt eftersom (tror inte han vill göra min skalle alldeles såsig med info till en början)Jag blev Straight edge direkt igen oh mådde toppen direkt( XXX The only way haha) Mathuranatha oh jag hördes på mail, och han gav mig en bok som hette En Mästares Ledning, det var en bok bestående av Diskussioner med hans Gudomliga nåd A,C Bhaktivedanta Prabuphada. JAG VAR FAST.
Jag skulle skriva ett arbete i skolan om religion, intervjua någon religiös...Mathuranatha var mitt självklara val.
Vi besökte ISCKON templet i GBG och det var som att komma hem rent andligt, jag fortsatte att ha kontakt med Mathuranatha och jag började med att ha ett mini altare hemma..det kändes dock ganska märkligt till en början..men blev bara bättre och bätter allt eftersom..jag började med att ha en bild på vad jag trodde var krishna, jag hade något ljus brevid och bad som vanligt...jag hade inte vant mig vid Maha Mantrat ( Hare Krishna Hare Krishna Krishna Krishna Hare Hare Hare Rama Hare Rama Rama Rama Hare Hare)
Så allt chantande kändes bara märkligt,Mathuranatha förklarade allmänt om traditionen och det val han hade gjort i form utav sin Guru (Andliga vägledare) Swami B V Tripurari Maharaja.
Jag gillade verkligen Tripuraris Maharajas progressiva synsätt och frågor kom upp i mitt huvud direkt då jag försökte förstå alla namn till höger och vänster, men jag insåg att namnen fick komma i andra hand och jag fick fokusera mig på att förstå traditionen till att börja med.
Mathuranatha skickade ett radband till mig och jag började sporadiskt chanta,, försökte vänja mig med denna konstiga grej,,tillslut blev jag och radbandet 1.
Jag hade hört att man skulle chanta 16 varv på radbandet varje dag..jag hade chantat 1 varv och var helt slut i skallen...blev verkligen helt slut..hur skulle jag orka 16????
Jag fick lära mig att det viktigaste var att chanta kontinuerligt, inte hur många varv man chantade..det var bättre att chanta klokt 1 varv än att slösa bort en evighet med att chanta 16 varv om man inte var fokuserad.
Fortsättningen kommer i del 2. Där kommer jag skriva om min mammas reaktion och om då jag åkte till Finland samt hur jag fortsatte att hålla intresset uppe.
Haribol
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar