del 2

jag fortsatte sporadiskt med mitt chantande och inrättade ett bättre altare då jag bodde i luleå, i min klädkammare stod krishna och radha fint tillsammans och ljus och rökelser brevid dem samt böcker.
Det var i dessa luleå svängar som mamma började prata med sin psykolog ronald angående min tro ( hon var orolig att jag skulle försvinna in i någonting som skulle få mig att försvinna) men psykologen sade att hon inte skulle lägga sig i, Psykologen menade att jag hittar mig själv osv.
Så mamma är för tillfället helt lugn och har accepterat mitt val och stöttar mig till 100% även om hon inte kan hålla mun då jag chantar. hon skriker av skratt då hon ser radbandspåsen, hon finner alltså detta högst komiskt.

i julas lagade jag upma som jag offrade hemma hos mamma och sedan blev det julprasadam men tillbaka till historien.
Mathuranatha nämnde att ett par pojkar hade startat ett tempel i GBG och jag blev intresserad av att åka dit, men eftersom att Lule ligger 150 från GBG så beslutade jag att det tar nog ett tag att besöka dem.
Jag åkte ned till GBG och besökte tillsammans med Mathuranatha detta Nimaihuset, där lärde jag mig mycket och blev väldigt imponerad vad man kan göra bara man har viljekraft och kärlek.

Jag fortsatte at tha kontakt med Nimaihuset och pratade med edm i telefon, det sägs att utan Sadhu Sanga så försvinner kraften och viljan i kroppen.
Sadhu Sanga innebär umgänge med andra Hängivna, även om detta skulle innebära att prata över telefon eller internet så var det viktigt att hålla lågan brinnande.
Mathuranatha måste ha känt att jag var "mogen" att följa med och träffa Tripurari Maharaja då han skulle till Finland på en Retreat över några dagar i juli, jag drog med!
Och där var många andra hängivna från alla världens hörn och jag blev genast nervös eftersom att jag inte visste någonting förutom det som kändes i mitt hjärta om vad jag ville.
Jag träffade Tripurari Maharaja och jag blev såld!
Vi fick bra kontakt och jag kände verkligen att jag vill bli hans elev, han rekommenderade mig till att läsa Bhagavad gita och sedan hans version av den och jämföra dessa 2 med varandra.
Sedan hade vi många givande diskussioner om allt mellan himmel och jord..Tripurari Maharaja sa till mig..Ludwig i`ll take you under my wings.. jag började gråta av glädje inombords.
Som sagt jag tror att det är svårt att komma ifrån hela grejjen med att jämföra sig med andra hängivna hela tiden..att man vill lixsom tävla i att veta mest..ganska urlöjligt kan du tycka..men jag har kännt så och känner så till en viss gräns.
Men överlags har jag tappat alla sådana tankar eftersom att vi alla är nybörjare hela livet.

Här nedan ska jag visa en konversation mellan en hängiven och Tripurari Maharaja:

TM: Känner du till Traditionen?

H: Jo jag har besökt templet i Helsingfors i 10 år.

TM: Så du menar att du har mycket att lära? Vi har alla mycket att lära...jag har mycket att lära.

Detta stycke visar på att vi alla är nybörjare och inte proffs på något område, jag följer mitt hjärta och vet att Krishna kommer att leda mig rätt vart jag än väljer att gå.

Nästa stycke komemr att handla om skuld, svårigheter med motivation, mantran, initiering, framtiden.

Gouranga!