Vad är sanning?
Sanning existerar inte..VAAA har han blivit galen??
Nej för att förklara närmare mitt argument för detta påstående så måste vi börja med att förklara ordet sanning.
Redan där så faller allt som är uppbyggt, ordet sanning existerar nämligen inte, då svarar du men det finns ju alltid subjektiv sanning för var och en här på moder jord.
Mitt svar på detta påstående är att : Hur kan ett påstående om att någonting är sant då man inte vet vad sanning betyder?
Att använda ordet sanning är som att försöka tala ett helt okänt språk, dvs det är inte direkt rekommenderat.
Då säger du: Men språk (dvs lingvistik) kan man ju lära sig, jo det kan man verkligen men för att förstå ordet sanning så måste vi gå djupare ned i träsket av teorier.
Min teori är ju redan avslöjad dvs ordet sanning med allt vad det innebär existerar inte.
Men mina funderingar har varit: Sanning skulle kunna vara som i sant och falskt, detta är skrivet på en blogg på internet: Sant eller?
Jag tror ändå att sant går att använda i sådana kontexter som jag har exemplifierat ovan, nu back to basics.
Sanning används ofta av religösa människor då de ska beskriva sin Gud, typ : min gud och min kyrka är det enda sanna.
Där börjar problemet direkt eftersom att om man konfronterar människan med ordet sanning så kommer människan att börja tala i tungor!
Dessutom så begränsar man någonting som inte kan begränsas,Gud är inte bara denna versen eller denna boken.
Är det sant att jorden är rund????
Att jorden är rund kallas för det rådande paradigmet, dvs den rådande accepterade normen för vad som är.
Märkligt nog så var jorden platt för några hundra år sedan, vad kommer efter detta???
Är jorden fyrkantig?
Är mitt resonemang dåligt? Försök hitta kryphål!
Om någon lyckas falsifiera min teori då skulle jag bli glad!
Så att jag inte sitter fast med denna "sanning" haha
Ordet evigt och sanning går inte ihop med tanke på att det ena inte går att förklara och det andra förklaras som: för all tid.
Men du som är troende tror att Gud är sanning?????
Jag tror på Krishna men jag hävdar inte att det är sanning, jag hävdar att det är min väg och mitt val och det känns helt rätt i mitt hjärta att tillbe Gud i Guds gestald dvs Krishna.
Jag kan bara säga att det är den stigen som jag går på, men jag tror inte på ordet sanning.
Hare Krishna
Gopananda das
5 kommentarer:
"I believe it because it comes in an inspired way and it answers the need of the day"
Är det sant att du tycker så som du skriver eller känner du inte dig själv tillräckligt? Uttrycker du en relativ åsikt? Och bara för att din åsikt må vara relativ betyder det att alla andras åsikter också är relativa? Är du absolut säker på det? ;)
Det som är intressant i andligt liv måste ju vara det som gäller för alla. Det som är sant för alla. Vi måste ju börja i den änden och använda vårt sunda förnuft så långt det går. Det är därför vi har fått det sunda förnuftet. Vad är gynnsamt för alla? Vad vill alla ha? Hur skapar vi det? Alla vill vara tillfredställda, det är en väldigt enkel sanning som minsta barn kan förstå. Det är en viktig observation i sökan efter självets natur. Sen hur denna sökan uttrycks må skilja här och där.
Vad gäller synonimiteten mellan sanning och evigt så vill jag påstå att du är ute och cyklar med halt vatten över huvudet :D
Evigt och sanning ÄR synonymt. Evigt ("sat" på sanskrit)= det som existerar. Inte evigt ("asat" på sanskrit) = det som inte existerar, det relativa vars existens endast upprätthålls tillfälligt och som bredvid det eviga inte existerar.
det som existerar är ju sant.
Det som inte existerar är ju inte sant.
enkelt.
resonera för mig hur evigheten inte existerar. den går inte ta bort ur existensen. För om du tar bort den, existerar inte evigheten i all evighet då eller kan den komma att börja existera?
Jag har ännu inte träffat på nån som ens gett ett någorlunda bra argument för att evigheten inte existerar.
jag skulle säga som bhakta mikael förklarade ordet sanning, det är sant oberoende av om du tror på det eller inte.
Alltså evighet,sanning,Gud med mera är sådana begrepp som man bara kan spekulera i utan att till 100% veta.
Så antingen så tror man på dessa och det är då sant för en eller så tror man inte på detta.
På samma sätt så tror min kompis att man bara kan komma till Gud genom deras Bibel eller deras församling.Och det är sanning och evighet för henne,
Medans vi i vår tradition har en annan syn på det.
Så allt skiljer sig oberoende av vem som man frågar.
Så om man kopplar ihop sanning och evigt som något naturligt vilket du gör eller om det var Syamananda, då tror man på det.Alltså det är sanning oberoende om man väljer att tro på det eller ej.
pius
//Gopananda
En sanning är ju den att det var länge sedan du skrev ett nytt inlägg på bloggen Gopananda!
TÄNKER DU INTE PÅ OSS DINA HÄNGIVNA FANS!?
Vi som kollar din blogg varje dag!
nitai gaur haribol!
Att "evigt" är detsamma som "sanning" är fortfarande bara ett filosofiskt argument som inte går att pröva. Åtminstone inte för oss, som inte är tri-kala-jnah (att samtidigt se det förgångna, nuet och framtiden). Som argument fungerar det bara om vi först godtar att det faktiskt finns något som är evigt, och att "sat" anger detta. Den enda kunskapsinhämtande metod vi kan överlämna oss åt i detta hänseende är alltså shruti (genom att höra från auktoritet). Om auktoriteten sedan verkligen är en auktoritet eller inte, är också något vi endast kan sätta vår tillit eller misstro till.
Vi kan alltså inte själva uttala oss i denna fråga - om det ens finns någon evighet eller inte - eftersom vi inte har åtkomst till kännedom om den. Men vi kan likaledes acceptera evigheten som ett rimligt försanthållande på samma grunder, eftersom vi aldrig sett (eller kan påvisa) att det någonsin inte funnits något.
Krångligt?!
Det finns ju dem som säger såhär också:
vi själva blir ju till under vårt första år - vi föds inte som självmedvetna, resonerande människor, det är någonting vi blir. Vi har de konventioner vi har och de lagar och regler vi har för att vi väljer det, inte för att det speglar någon djupare sanning i världsalltet eller någonting annat mysticistiskt. De flesta av oss vill att de mänskliga rättigheterna skall vara universella och ovillkorliga; det går tillbaka på mänsklig empati och altruism - drag som verkligen definierar oss. Men det här kan också kan lura oss - vi har en tendens att se syfte, avsikt och känsla även där det inte finns, att tro att foster är självmedvetna och att abort är mord, att gnagare är våra känslomässiga likar eller att åskan har syfte och (ill)vilja är sprungna ur samma tendenser. Men det handlar om evolutionär psykologi, inte om att det faktiskt förhåller sig på det sättet.
Så att vi som tror:
Vi tror på en sanning, Krishna!
Och det är tack vare Krishna som vi ens kan fundera kring om det finns någon sanning överhuvudtaget.
Som Prabhupada sa när någon undrade om han trodde på Krishna: Tror!? Jag vet.
Skicka en kommentar