Som många av er vet så låg jag inne på sjukhuset i 6 dagar på dropp och morfindoser och detta gjorde att jag fick upp mina ögon för saker som händer runt omkring en, bara att se solen att känna vinden och att höra svartån rinna gjorde att jag grät inombords.(Jo exact svartån i Örebro av alla saker).
VI TAR ALLT FÖR GIVET!
Ska det verkligen krävas att vi måste bli sjuka för att uppskatta naturen/omgivningen omkring oss??
http://www.youtube.com/watch?v=YMOfunsNGLw
Denna filmadress med Stefan Sauk har verkligen någonting viktigt att berätta för oss.
Tänk bara på gräset som ligger under våra fötter som låter oss ha ett mjukt underlag, som hela tiden låter sig trampas ned som inte yttrar en enda mening om det.
Och trädet som ger oss skugga då vi tycker att solen blir för stark eller då regnet blir för mycket. Precis som Naturen finns där för oss så borde vi finnas där för vår omgivning som stöd, dessutom så borde vi agera gentemot varandra som ett grässtrå.(Jag menar inte att man ska låta sig bli nedtrampad av allt utan att vi ska vara ödmjuka inför omgivningen och göra vårt bästa för att hitta en balans mellan oss och moder natur.
Om du aldrig har tänkt i dessa banor då är det dags nu kära läsare.
Vi har mycket i vår omgivning att tacka Familj och vänner, dessutom borde vi tacka Moder Natur för att finnas till för oss då vi behöver henne.
Jag vill tacka min familj och vänner samt min Gurudeva Swami BV Tripurari som öppnade mina ögon och räddade mig ur mörkret.
HARE KRISHNA
2 kommentarer:
Varför alltid moder natur? som om naturen vore feminim :P
Du har rätt om det där med att det är galet att man börjar uppskatta saker först när man är sjuk. Man får försöka ha det i åtanke, det man uppskattar alltså.
Puss.
:) Väldigt fint alltihop. Tacksamhet är en av de två första verkliga känslor som en bhakta har bortom de sentimentala svängningarna.
Moder Jord
Fader Sol :)
Skicka en kommentar